Vilken tur att jag inte är en storbloggare…

Det verkar som om mina inlägg inte tillåter kommentarer men nu när jag tittar här i adminpanelen så är ju bocken på plats för tillåtande. Strange?!

Igår blev jag minsann plastfarmor till två små flickor som gjorde entré i världen via kejsarsnitt. Det vore ju kul att hitta en liten bild på Instagram eller så… ”Riktig” farmor lär det förhoppningsvis dröja ytterligare ett par år innan jag blir!

Nu hoppas jag faktiskt främst på att sjukvården ägnar stor uppmärksamhet åt lille maken som dragit på sig lite ohälsa. Det är ytterst lätt att irritera sig på läkarkårens ovilja att ta till sig patientens (eller makans…) frågor och önskemål om totalbild av medicinering vid flerdiagnos. Ytterst!!

Går det att kommentera nu då?

Lösenordsskyddad: Det visste jag ju

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Kärring?

Med tilltagande ålder (+ livserfarenhet och vishet?) så märker jag att jag allt oftare brister ut i rappa kommentarer som får omgivningen att göra precis så som jag vill. Nu senast på Postens Företagscenter (beläget långt bort åt helsicke…) idag på morgonen, när jag skulle hämta ut Nespressopoddar till min koffeinförbrukning på jobbet.

Självklart ska man legitimera sig men nu har mitt körkort bosatt sig permanent (fastnat då’ra…) i min plånbok varför jag lämnade över hela alltet med kommentaren om att kortet fastnat.

”Nä men jag måste ha ut kortet för det finns en streckkod som jag måste scanna in” blir svaret.

Raskt brister jag ut i ”det måste väl gå att skriva av personnumret – det gjorde i alla fall jag när jag var postkassör” vilket ju måste betraktas som oerhört vänligt på alla sätt…

Det funkade även om jag nu fick knappa in mitt personnummer själv på det utlånade tangentbordet. Säkerheten i det?

Men jag har fått mitt kaffe som jag sedan lördagens långa strömavbrott fortfarande värnar hårt om.

…och den lille postkillen fick sig en avvikande och tydligen uppskattad händelse i sitt enahanda tjänsteutövande. Jag hoppas för hans egen skull att han har en oerhört givande fritid!

Vore det inte kul om han praktiserade t.ex. poledance eller nåt?!!

Naora - just uppdrucket av mig ur en annan kopp

Grattis på födelsedagen

Jag tror nog att mamma uppskattade att an av hennes döttrar med dotter och dotterdotter besökte henne på hennes födelsedag. Var än hon nu kan tänkas befinna sig…pappa fick sitt grattis ett par dagar i efterskott.
91 respektive 92 skulle de ha varit nu. Men jag tror att åtminstone mams var väldigt nöjd med den längd livet visade sig få.
Om det går att vara fräck och önska sig något så önskar jag mig en större livsglädje än hon även långt upp i åldern. Helst livet ut…

Samarbetsvillig blomma

Det var väl trevligt av den att explodera i blomning så fint. På jobbet dessutom.

Den förspillda ungdomen…

Ungdomligt fräscht...

Jag åt middag häromkvällen – med en gammal klasskamrat från grundskolan.

Varför insåg/inser inte ungdomar att de kan lyfta näsan lite från sina egna vedermödor och bekymmer om enbart sig själv och pratar med varandra redan i ungdomen?

Jag tror inte att vi bytte särskilt många ord med varandra där under skoltiden, men kvällen förflöt i rask takt under ivrigt samtalande. Jäklar vilken trevlig, djup och välformulerad kille! Någonstans måste ändå grundskolan ha gjort att vi hade en bas att utgå ifrån. Tur det!

Tänk om vi kunde vara lite mer ”på” i yngre dagar och lära oss mer om varandra – ta oss tid till reflektion…men det är nog sådant som måste få komma med åren.

Jag tror faktiskt att jag ska samla ihop mig och skriva ett brev till min gamla bästis som jag helt tappade bort efter att vi hamnade på olika gymnasium. Var det hennes eller min idé att det skulle bli så? Varför i så fall?

//Hälsningar, ”gammal och klok – född 1955″

Kan detta bli dagens mest fotograferade löp?

Vore det inte klokare att tiga ihjäl det hela…?

Inte för att han förtjänar det…

…men har ni sett det här?

Jösses vilket ego – uppblåst månne?

Bildkälla

Valpar, människo- eller hundditon

Det har väl inte undgått någon att en viss Victoria är kläckfärdig?

Alltså en i grunden vanlig gravid kvinna som utfört något som i många fall leder till att ytterligare ett liv skapas… I detta fall innebär en nära förestående förlossning att stora delar av Karolinska sjukhuset spärras av så att ”vanliga” (vari ligger egentligen skillnaden?) patienter inte kan parkera utanför exempelvis ortopedavdelningen.

Men jösses…sicket trams!

Fast småbebisar är jättegulliga – inte tu tal om saken.

Här är några sötingar jag träffade igår

Sötare än sovande hundvalpar är det väl svårare att bli?

Det skulle vara den här lilla tjejen då. SÅ himla kul att träffa en ny liten Åströmming och att återse hennes lilla pappa som gått och blivit alldeles vuxen.

Frida - på väg in för att hämta något i en prasslig påse

Söt tjej som till slut vågade sig på att krama mig

 Men alltså ÄR inte bebisprofiler något av det mest hjärteknipande?

Vinkar så fint till sin lilla farmor - kolla NACKEN!

Det skaver lite

Så här himla vackert var det i skogen vid bussen när jag kom hem igår kväll. Nyfallen snö som såg ditpuffad ut av en liten älva eller nåt. Det skaver eller stör ju inte det allra minsta, men nu tänkte jag berätta några av de saker so jag kan reta mig på. Intresseklubben redo?

Helt utan inbördes ordning…

När man åker på Nynäsvägen kan iaktta skitiga lakan hängandes ut genom fönstren här och var. Även på bullerplanket vid vägen (javisst bullrar det av trafiken) och så kan man läsa ”VI STÖRS AV BULLER”. Det kan jag ju fatta men varför i hela världen flyttar man dit då? Det är väl ganska självklart att det låter om trafiken från just den här vägen?    Jag fattar också att det är svårt att hitta bostad – men inte fasen tror jag att en av de viktigaste trafiklederna kommer att trollas bort ara för att de här människorna ska få tyst i huset. Så!

Alltså de där rumphängarbrallorna – måste vi behöva se det fortfarande? Eller gångstilen som följer med kampen att hålla dem uppe…

Folk som inte tar av sig ryggsäcken i tunnelbanan – borde bötesbeläggas! Jag gillar mitt huvud mycket bättre utan avtryck av fullpackade bagagefraktare, tack!

Varför ska plogbilen PROMPT vräka över plogsträngen till VÅR SIDA av gatan? Jag skottade rent och fint igår kväll och nu kommer den jäkeln och förstör igen. Hmpf!

Men nu hinns inte fler ret med (de blir fnuttliga när man skriver dem i klartext…) utan nu ska jobbet få njuta av min närvaro.

Tjing!

Klockan 15:47 (enligt jobbdatorns klocka) – uppdatering: folk som hyperbloggar och inte kan skilja på användandet av ”de” och ”dem” kan reta mig lite….eller ganska mycket faktiskt!