Ska hämta en kollega bara!
Här skulle det ju blivit en bild inifrån Bromma flygplats…
Nämen titta här
31 januari, 2012
Så mycket mer svårplåtad än min tidigare styrelsementor går det nog inte att vara. Sitt stilla…
Väldigt trevlig att luncha med dock!
Kommentering avstängd | 
kollegor | 
Direktlänk
Publicerat av arstinn
Ta vara på
3 juli, 2011
Man ska ju vara rädd om den tid man har fått sig tilldelad här på jorden – man vet aldrig när den är till ända.
Idag kom den inte helt oväntade påminnelsen om att så är fallet i och med dödsbudet för en kollega. Han hade verkligen sett fram emot sin pensionering och valde att gå enligt §8 (Finansförbundare vet…) men blev risig i höstas med konsyig hjärtklappning o.s.v. Det visade sig att han hade fått någon slags konstig blodsjukdom med bl.a. ingen produktion av trombocyter som ovälkommen följd. Leukemi? En höst och vårm ed många sjukhusvistelser följde. Sedan blev det uppenbarligen alltmer sjukdom, immunförsvarsnedsättning + tuff behandling (tyvärr utan resultat) i en trist nedåtgående spiral.
Nu idag för en dryg timme sedan gav hans kropp upp kampen…
Hej då Masse. Du gav mig i alla fall den finaste ursäkten en kollega någonsin har givit…du vet vad jag menar! Hälsa till Nangijala och farsan med fiolen!
Kommentering avstängd | kollegor | Direktlänk
Publicerat av arstinn
Monks bar
16 september, 2009
Vi har kidnappat en kollega som har fyllt 50!
Här finns över 1200 ölsorter, men jag håller mig till en mellanöl.
Det är en dag i morgon också!
Kommentering avstängd | bloggat, kollegor | Direktlänk
Publicerat av arstinn
Teknik på någon nivå!
12 juni, 2008
Visst ser det avancerat ut?
Kommentering avstängd | kollegor | Direktlänk
Publicerat av arstinn
Vi har kollat in en ny världsmedborgare!
28 april, 2008Det började med en ”välguidad” tur från Stuvsta station…
Här ser vi Birgitta som tillsammans med mig hade den fantastiska förmånen att få njuta av luften och solen och trafiken mitt på Huddingevägen i flera minuter innan det äntligen blev grönt så att även vi hann över hela gatan!
Som de garavade morsor/mormödrar o.s.v… som vi redan har hunnit bli så överöste vi naturligtvis underbart snälla och tålmodiga mamma Suzana med goda råd om hur än det ena, än det andra skulle skötas på bästa sätt.
Men ärligt talat; Vincent var ju en social talang som utan vidare godtog att hivas mellan våra kramnödiga famnar.
Isses man får nog lov att minnas hur det egentligen var när man var nybliven förstagångsmorsa. Precis allt som det nya lilla livet pep om blev oöverstigligt och absolut viktigast i hela vida världen!
Men hur hon hade lyckats bulla upp med en så fin buffé som vi förplägades med är en gåta!
Kommentering avstängd | kollegor | Direktlänk
Publicerat av arstinn
