Prideparaden 2009-08-01 & Biggan!

Själva tåget var vi inte så intresserade av men jag fick ett litet rush i benen när jag såg f.d. kollegan Tommy på ledarbilen. Hans (och Maries?) företag Spotlight karaoke hade sponsrat en del av tåget, och så stod han där och sjöng ”Gay Bar” nästan allra längst fram i tåget.
Coolt…

Men Biggan/Birgitta V. från posten för bara ungefär 30 år sedan var det väldans roligt att träffa igen. Tiden flög iväg när vi satt och picknickade – på väldigt bra plats i Kungsan – och snackade oss igenom de snabbt passerade åren.
Vi bestämde oss för att en återträff med så många ”lucknuckor” som möjligt ska genomföras hemma på min altan innan sommaren är över.

Det där med Pride…jag tyckte att det hela börjar verka överspelat, och ser till min förvåning att årets tema är hetero, men kan samtidigt läsa att man inom hbt-rörelsen värjer sig mot det som man uppfattar det, största hotet; heteronormen. Man vill vara avvikande och man vill inte ingå i det ”heteronormala” tvåsamhetslivet med barn och bostad och bil o.s.v.

Nähä?

Men man vill ha acceptans för ett val att leva som gay/flata/transa/bi/domina/whatever och ses som normal i det val man gör.


Fine!
Ni får den acceptansen från mig, men sluta då att klaga på att ni inte längre uppmärksammas som något udda, för det är ni inte enligt min mening. Hbt-debatten borde varit död för länge sedan…

Och faktum är att jag tycker det är fel att s.a.s. tvinga in barnen i gayrörelsen utan att de får göra egna aktiva val, när de är mogna för det. Det skorrar lite falskt att se en liten drygt ettårig unge iförd regnbågsfärgad utstyrsel, viftandes på en flagga i samma färger. Vad kan detta lilla barn veta om det hela, och varför ska det behöva förstärka ”mappas” åsikter?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: