Dag 11 – mina syskon

Tack för kakbilden Google!

…är bara ett; SysterYster! Fast idag är hon nog mest dyster eftersom hon har dragit ut en tand som ilskats med henne en lång tid. Förhoppningsvis leder det till total käftalycka inom en snar framtid…?

”…jag har en äcklig lillasyster…”

Så skrev jag en gång i världen på sextiotalet (1900-talet för er som är lite fjuniga) när jag försökte skaffa brevvänner. Dessvärre fick mamma och pappa tag på brevet innan det skickades och censuren slog till. Löjligt jöh! Vilken trulig tioåring skriver inte så om sina småsyskon? Det är i alla fall inte sant för hon är ju min enda och bästaste syster som jag har haft mycket kul med – och åt – genom åren.

Jag minns när vi var små och delade rum och låg och snackade om kvällarna. Till en början var jag nog på småungars vis ganska taskig för honkom inte ihåg vad som hade sagts dagen därpå, eller saknade ord för att berätta det. Chocken när hon plötsligt fick mål i munnen…!

Det var under något eller några av de här kvällssamtalen som hon fick en regelrätt sexualkunskapslektion av sin storasyster som hade fått det hela förklarat för sig av mor & far något år tidigare. Till vår mammas stora förtret så kom lilltjejen i familjen aldrig och ställde frågor om blommor och bin, så när hon till slut frågade om det var något hon ville veta om detta livets stora mysterium sa syrran bara att det där har Kerstin redan berättat!

Kuriosa; när jag sjäv fick frågan om det var något jag ville veta eller fråga om från mamma, så svarade jag ”ja mamma, jag har alltid undrat hur du gjorde de där hålen i kakorna”!!

Ett syskon är den bästa länken till barndomen, och nu när våra föräldrar (jag försöker inte romantisera – förhållandet med morsan var ”så där”) har dött så är vi än viktigare för varandras upprätthållande av hela livet så att säga!

Kramen Yster – gillar dig!

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: