Ta vara på

Man ska ju vara rädd om den tid man har fått sig tilldelad här på jorden – man vet aldrig när den är till ända.

Idag kom den inte helt oväntade påminnelsen om att så är fallet i och med dödsbudet för en kollega. Han hade verkligen sett fram emot sin pensionering och valde att gå enligt §8 (Finansförbundare vet…) men blev risig i höstas med konsyig hjärtklappning o.s.v.  Det visade sig att han hade fått någon slags konstig blodsjukdom med bl.a. ingen produktion av trombocyter som ovälkommen följd. Leukemi? En höst och vårm ed många sjukhusvistelser följde. Sedan blev det uppenbarligen alltmer sjukdom, immunförsvarsnedsättning + tuff behandling (tyvärr utan resultat) i en trist nedåtgående spiral.

Nu idag för en dryg timme sedan gav hans kropp upp kampen…

 

Hej då Masse. Du gav mig i alla fall den finaste ursäkten en kollega någonsin har givit…du vet vad jag menar! Hälsa till Nangijala och farsan med fiolen!

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: