Flashback

Jag läste i Spiderchickans förnämliga blogg om hennes avsky för redskapsgymnastik. Det är ju onekligen svårt att inte tänka tillbaka på sin egen avlägset belägna skoltid. Varför var det så stelbent och tvingande?

Inte fasen underlättades ens vilja/förmåga/lust till skutt över eller i redskapen. Riktigt sabla svårt och skrämmande var det. För ett litet barn ovant vid alltför mycket sportaktiviteter (ma & pa borde engagerat sig lite mer där) kändes ju t.ex. bocken oöverstiglig. Ajjj mellanbensregionen liksom…men till slut gick det ju och där får jag tacka min egen envishet!

Lagom galen - i hatten...

 En annan färdighet som jag nog borde testa om jag fortfarande har är förmågan att stå på händer. Det var också oväntat skrämmande och svårt att häva sig upp&ner. Jag minns fortfarande den totalt överväldigande lyckan när jag och dåvarande bästisen (Marita Holm – vart tog du vägen?) efter otaliga försök till slut stod där och vrålade av förvåning och glädje.

Jag höll kunnandet levande långt upp i vuxen ålder och vill minnas att sista gången jag stod på händer mot en garderobsdörr var när jag var gravid i sjunde månaden med sonen. Han är nitton½ nu…borde jag testa igen eller ska jag nöja mig med stolt tillbakablick?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: