Den förspillda ungdomen…

Ungdomligt fräscht...

Ungdomligt fräscht...

Jag åt middag häromkvällen – med en gammal klasskamrat från grundskolan.

Varför insåg/inser inte ungdomar att de kan lyfta näsan lite från sina egna vedermödor och bekymmer om enbart sig själv och pratar med varandra redan i ungdomen?

Jag tror inte att vi bytte särskilt många ord med varandra där under skoltiden, men kvällen förflöt i rask takt under ivrigt samtalande. Jäklar vilken trevlig, djup och välformulerad kille! Någonstans måste ändå grundskolan ha gjort att vi hade en bas att utgå ifrån. Tur det!

Tänk om vi kunde vara lite mer ”på” i yngre dagar och lära oss mer om varandra – ta oss tid till reflektion…men det är nog sådant som måste få komma med åren.

Jag tror faktiskt att jag ska samla ihop mig och skriva ett brev till min gamla bästis som jag helt tappade bort efter att vi hamnade på olika gymnasium. Var det hennes eller min idé att det skulle bli så? Varför i så fall?

//Hälsningar, ”gammal och klok – född 1955”

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: