Egna val

Jag gjorde valet att ta tag i min alldeles för höga vikt för drygt 2½ år sedan.

Till en början trodde jag att det var GI jag satsat på men insåg efter ett par månader att det uppenbarligen hade landat i LCHF. Dessa debattskapande bokstäver…

Att vara ”en sån” som ”lyckas” är inte helt konfliktfritt kan noteras. Jag har en väldigt god vän sedan snart trettio år tillbaka i tiden. Hon har svårare än jag (hade) med vikten, försöker sig på VV till största delen, men lyckas väl bara så där. Frestelser i form av vad det nu kan tänkas vara + att  för lite fett inte är bra, gör utfallet ganska magert.

Dock ej viktmässigt…

Genom min allra bästa vän/soulmate Y inser jag att maten är det som ovan nämnda vän styr snudd på hela sin tillvaro med. Och genom det nu extremt (extremt) invanda umgänget med sin mamma. I midsomras blev det så löjligt tydligt så att jag tyvärr nog måste ta en sån där skitjobbig diskussion som jag helst hade velat slippa.

Vi sågs tidigare i veckan och då relaterade hon till midsommaren som så härlig. Nja…..mycket kontroll av tider, sysslor och framförallt maten var det faktiskt. När lilla mamman och min make anslöt till tjejgänget (syrran och jag + LP) genomfördes en beteendemetamorfos av sällan skådat slag! Dessutom kommenterades alla ”avvikande” mat jag lagade år det grövsta.

Finfina charkrester till lunch häromdagen!

Finfina charkrester till lunch häromdagen!

Blåbär, egenrörd vaniljkesella och någon form av ägg. Kanonfrulle!

Blåbär, egenrörd vaniljkesella och någon form av ägg. Kanonfrulle!

Toppen av det hela var väl när lergrytelagat kött inte blev klart exakt på planerat klockslag… Jösses vilken aktivitet som utbröt för att få fram käket på bordet. Varför inte föräta – om än inte som Fredrik Backman – i stället?

Är det någon som vill se lite före/efter-bild på mig? (ja jag själv!)

Bild

Betydligt mycket mindre människa!

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: