Snart födelsedagskalas + inflyttningsfest

18 juni, 2016

Tiden flyger och här sitter jag i det numera omgjorda datarummet på nedre våningen!

Söndag (i morgon ju!) innebär sonens 24’e födelsedag och en inbjudan till ”lilla gula huset” där det även ska vara inflyttningsfest. Till slut har de öppnat upp – för alla på en gång i bara 35 kvm….

Man får ju kamma till sig och bjuda till, så jag fixade både inflyttningspresent (två Höganästekoppar) och ett presentkort på Slagverket. Blommor känns inte helt nödvändigt i den här generationen?

Annonser

Stolt får jag erkänna…

9 september, 2015

….att jag är över sonen som jobbat några månader på Grönan. Det är ju ett säsongsjobb och vi började väl förtvivla över hur det skulle gå med anskaffandet att mer permanent jobb.

Det har suttits mycket nere i hans ”man cave” med laptopen i knä och hörlurar på skallen. Trots allt så har han sökt en massa jobb och igår var han iväg på eb s.k. rekryteringsträff på ett företag som annonserat efter it-tekniker (installatör?).

Det visade sig att son + ytterligare en kille var de som kallats och att sonen landade jobbet. Efter EN intervju!

Därav den påtagliga mammastoltheten…

Låt oss nu hoppas att den här provanställningen efter ett halvår övergår i en riktig tillsvidareanställning – tumme hålls vid tillfälle!


8. Ibland blir jag avundsjuk på…

8 november, 2014

…de äktenskap där åldersskillnaden inte är så stor. Bra sällan, men ibland 😶
Nu tar jag min egen fina gamling och drar på fest. Kul att va’ uppklädd och ha en riktigt snygg rackare med sig!

image

Det är inte bara tjejer som håller på och byter kläder…


Idag skrev jag på

29 september, 2014

Från 1 december blir det annorlunda och förhoppningsvis friare val i livet. Samtidigt far tankarna om att jag är helt galen…

image

Men jag hoppar av och tar en julpyntarmånad på mig att hitta på något annat!


Inte ännu

7 januari, 2014

Men snart!

I morgon börjar jag jobba igen efter ytterligare en spontanledig dag (sista sparade semesterdagen från förra året) som bland annat tillbringats naken i duschen. Det låter ju helt normalt men jag gav mig på en av mina halvrädslor och rensade avloppet – inte alls så farligt som jag trodde!

För övrigt har jul & nyår passerat i sedvanligt rask takt innehållandes flera guldkornstillfällen. Julaftonen var precis lagom avslappnad och vi hann träffa alla som är riktigt viktiga. Dagen innan hade jag fått akutlagat en avbiten tand och var mäkta nöjd med att ha klarat av det utan bedövning.

Nyårsaftonen var också trevlig trots att jag dagarna innan fått lagat ytterligare en tand som dessutom måste åtgärdas mer permanent under året. Rätt snart/dyrt/smärtsamt anar jag….men det var trevligt att vara nyklippt och fin! Alla tandattacker i tillvaron resulterade i ett lite för raskt vinintag så jag blev något ”trött” men hade ändå en trevlig kväll. Nästa gång är det vår tur att stå för maten. Bra med traditioner!

Sen har jag ju mitt nya fina objektiv att gosa med…!

 


Dags å’ kamma till sig nu?

12 november, 2013

Näha – inte fick jag det jobbet jag sökte.

Förklaringen var att jag antagligen skulle bli uttråkad alldeles för snabbt, att det skulle vara en alldeles för liten utmaning för mig. Ska jag vara snäll så väljer jag att låta det vara en komplimang, men fan vet om det inte har att göra med min ålder plus det faktum att jag (än så länge) har ett fackligt engagemang på regional nivå?

Sådant går ju inte att säga högt för då vore det ju diskriminering jag utsatts för och sånt är ju inte tillåtet.

Årets löneutveckling hamnade inte heller på önskad nivå. Trots ihärdigt framstötande har jag inte fått göra saker som jag efterfrågat – att det sedan körs i halsen på mig att jag ”inte sträckt mig tillräckligt” när det gällt just dessa saker (som jag tjatat hål i huvudet på vissa om att få göra) gör ju motivationen tämligen låg för tillfället.

Återkopplingen på fackeriet var inte heller den förväntade trots vad som sagts till mig. Vad gör man då? Jag löser det med att ta mig en ordentlig funderare på om det inte är dags att lämna det uppdraget och enbart ägna mig åt min utveckling här på ordinarie plats.

Det vore väl fan så omöjligt att säga annat än att jag sträcker mig då?

MEN – strump- och vantstickandet går framåt!

På lördag kommer en god vän och äter kött enligt alldeles för länge sedan utfärdat löfte!

Dotra har varit hemma från sjukhuset i ett par veckor och verkar repa sig väl, även om det återstår en bit till fullt frisk status. Det ordentliga skovet verkar ha skakat om oss så att vi fick fart på vår relation som verkade ha stannat i en tonårsfas med onödigt trotsiga inslag. Jag fick bli mamma igen till en alldeles vuxen och underbart kompetent människa! Hon är faktiskt trettio år fyllda nu…

Som om inte det räckte så har jag ju en ganska cool snubbe som jag varit gift med i hela tjugoett år. Tror ni att vi kom ihåg att fira den bröllopsdagen? Nej….som vanligt erinrade vi oss datumet 2 november ett par dagar för sent!

Vi har tydligen uppnått nylonbröllop?!! Dags att inhandla ett par strumpor eller så?

strumpbyxor_prickiga_dots strumpbyxor_randiga_bla_stripeBildkälla = leglook.com


Stickandet fortsätter

19 oktober, 2013

Jag fick bevis för att det ickeönskade läsandet av ett visst inlägg hade fungerat under de 53 minuter det var synligt. Dagens träff med en B var det som gav klarhet, så nu vet jag varför den jag skrev om var så väldigt mån om att önska mig trevlig helg!
Ja men då så…

Idag skapade eller snarare ”skapade” jag ett stycke SKITFUL klumpstrumpa så jag har en bit kvar till producerande av snygga alster.
Är dock på’t igen!

Klumpstrumpan

Det verkar som om  jag är inne i ett inte alltför positivt flow just nu. Jag försökte prata med dotra om hennes totala oförmåga att släppa in mig i hennes hälsobild. Crohns härjar med henne igen och om jag med mildaste röst frågar om det får jag bara tillbaka att hon inte pratar med mig om sin mage då jag blir alldeles för jobbig. Det faktum att det egentligen är hon själv som går igång? Nä jag tänkte väl att det inte är vad hon vill acceptera. Det märktes på den kompakta mur av tystnad som mötte mig idag när jag framförde dels teorin att hon kanske egentligen SJÄLV är den som reagerar hårdast på visad medkänsla och att jag kommer fortsätta fråga pga är hennes MAMMA för sjutton!

Det kan konstateras än en gång att relationer inte är lättförvaltade.

I morgon får jag agera mormor!