Dags å’ kamma till sig nu?

12 november, 2013

Näha – inte fick jag det jobbet jag sökte.

Förklaringen var att jag antagligen skulle bli uttråkad alldeles för snabbt, att det skulle vara en alldeles för liten utmaning för mig. Ska jag vara snäll så väljer jag att låta det vara en komplimang, men fan vet om det inte har att göra med min ålder plus det faktum att jag (än så länge) har ett fackligt engagemang på regional nivå?

Sådant går ju inte att säga högt för då vore det ju diskriminering jag utsatts för och sånt är ju inte tillåtet.

Årets löneutveckling hamnade inte heller på önskad nivå. Trots ihärdigt framstötande har jag inte fått göra saker som jag efterfrågat – att det sedan körs i halsen på mig att jag ”inte sträckt mig tillräckligt” när det gällt just dessa saker (som jag tjatat hål i huvudet på vissa om att få göra) gör ju motivationen tämligen låg för tillfället.

Återkopplingen på fackeriet var inte heller den förväntade trots vad som sagts till mig. Vad gör man då? Jag löser det med att ta mig en ordentlig funderare på om det inte är dags att lämna det uppdraget och enbart ägna mig åt min utveckling här på ordinarie plats.

Det vore väl fan så omöjligt att säga annat än att jag sträcker mig då?

MEN – strump- och vantstickandet går framåt!

På lördag kommer en god vän och äter kött enligt alldeles för länge sedan utfärdat löfte!

Dotra har varit hemma från sjukhuset i ett par veckor och verkar repa sig väl, även om det återstår en bit till fullt frisk status. Det ordentliga skovet verkar ha skakat om oss så att vi fick fart på vår relation som verkade ha stannat i en tonårsfas med onödigt trotsiga inslag. Jag fick bli mamma igen till en alldeles vuxen och underbart kompetent människa! Hon är faktiskt trettio år fyllda nu…

Som om inte det räckte så har jag ju en ganska cool snubbe som jag varit gift med i hela tjugoett år. Tror ni att vi kom ihåg att fira den bröllopsdagen? Nej….som vanligt erinrade vi oss datumet 2 november ett par dagar för sent!

Vi har tydligen uppnått nylonbröllop?!! Dags att inhandla ett par strumpor eller så?

strumpbyxor_prickiga_dots strumpbyxor_randiga_bla_stripeBildkälla = leglook.com

Annonser

Stickandet fortsätter

19 oktober, 2013

Jag fick bevis för att det ickeönskade läsandet av ett visst inlägg hade fungerat under de 53 minuter det var synligt. Dagens träff med en B var det som gav klarhet, så nu vet jag varför den jag skrev om var så väldigt mån om att önska mig trevlig helg!
Ja men då så…

Idag skapade eller snarare ”skapade” jag ett stycke SKITFUL klumpstrumpa så jag har en bit kvar till producerande av snygga alster.
Är dock på’t igen!

Klumpstrumpan

Det verkar som om  jag är inne i ett inte alltför positivt flow just nu. Jag försökte prata med dotra om hennes totala oförmåga att släppa in mig i hennes hälsobild. Crohns härjar med henne igen och om jag med mildaste röst frågar om det får jag bara tillbaka att hon inte pratar med mig om sin mage då jag blir alldeles för jobbig. Det faktum att det egentligen är hon själv som går igång? Nä jag tänkte väl att det inte är vad hon vill acceptera. Det märktes på den kompakta mur av tystnad som mötte mig idag när jag framförde dels teorin att hon kanske egentligen SJÄLV är den som reagerar hårdast på visad medkänsla och att jag kommer fortsätta fråga pga är hennes MAMMA för sjutton!

Det kan konstateras än en gång att relationer inte är lättförvaltade.

I morgon får jag agera mormor!


Vi har en efterbild!

13 december, 2012

image

Blixten bländar mig så jag knappt ser vad det blev för bild men nu är i alla fall stråna kortare och blondare. Och jag har lite nytt smink. Dessutom mötte jag Jenny på bussen!


Vilken firarhelg det blev!

13 april, 2010
Först så var det Hermans treårskalas som skulle avfiras.
Det skedde hemma i det alldeles nyköpta huset, som var så stort att gästerna fick plats att skåla i hallen.
OCH Herman kunde packa upp paketen samtidigt.
Herman och hans mamma Johanna packar upp vår present; en mikrofon med stativ.
Då kan han sjunga Manboy så det hörs ordentligt!
Vid den här delen av släktens sammankomster ska det alltid tas gruppbild.
Jag föredrar bilderna man kan klämma av innan den offentliga bilden knäpps!
Resten av bilderna från det första kalaset finns här.
Sen var det då dags för Jenny – 27 år ung!
Hon bjuder som alltid så gott och rikligt…fika, glass, godis och sen när morfarfamiljen (mitt exx hade blivit gammal!) hade gått så avslutade vi med hämtpizza. Behöver jag nämna att jag har belagt mig själv med smarraförbud ett tag framöver?
Jenny och lillasyster Mia spelar Buzz.
Vilka kan det här vara…
Leia och mormor gick ut i det vackra vädret för att lufta sig och bränna bort lite av allt smarr.
Resten av den här dagens bilder finns här.
Jag gjorde det visst bekvämt för mig…

Sopran!

21 mars, 2010

Ja men – jag är ju fortfarande sångbar.
Idag var det högmässa (man behöver inte vara rälischööös för att sjunga på en sådan) med soloinsats av dotterns allra bästa kompis Rebecca Rasmussen. Snart färdigutbildad på Operahögskolan, så hon låter riktigt bra…
Dramatisk sopran är hon, och sådana är det inte alltför gott om.

En annan mycket stor – nästan större – händelse är att Leia har tappat sina två första mjölktänder!
Redan två nyingar på väg upp!

Alltid trevligt att sitta i soffan med en filt omkring sig!
Vi fick hem henne och hennes lilla mamma igår. Efter en förkyld vecka så var inte orken på topp, men efter några timmars (!) middagslur så vaknade hon till igen. Genast började hon bygga affär över hela köket, och vi tvingades alla att handla.
» ”Man behöver inte pengar – det går bra att låtsas ju!”
Sött!
…måste ju skryta om min fina dotter också!
Hon blir snart VM vilket, för dem som inte jobbar på samma företag som hon, är rena grekiskan.

Vi nämner inte att den fina bilden med de trasiga glajjerna är publicerad…

Men…det innebär att hon måste lämna ifrån sig nycklarna från nuvarande butik.
Svårt värre!

Helgen som var

12 oktober, 2009

Vi träffade dotras allra som bästaste bästis sen barndomen.

Och passade på att beskåda kattunge…
I egenskap av f.d. extramorsa hängde jag på för att få beskåda det lilla underverket.
Ja men det kanske märks att vi såg till att boka upp Leia för översovning va?
Hon hade godheten att plötsligt uppskatta lite egentid så hon väckte oss inte förrän klockan halvnio på söndagsmorgonen. Det kan man faktiskt uthärda…
Girlanderna från i julas = perfekt glittermängd!
De sista tomaterna plockades in för att mogna klart på fönsterbänken

Det var härlig höst!

Då kan man pynta med levande ljus i mörkret
Det här är en tjej som älskar att vara utomhus.
Till all lycka så hittade vi några perfekt färgkoordinerade rosor.
Kan man hoppas på några till så här fina dagar innan vintern tro?

Mina barn!

19 juli, 2009