Lösenordsskyddad: Inkludera eller inte?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Den bästa komplimangen?

Vilken är den bästa komplimangen du någonsin har fått?

Kanske inte den bästa, men väldigt bra ändå.

Jag var på gymmet häromveckan och hade krånglat ner mig i benpressen. Då kom en ung snygg tjej fram emot mig, varvid jag så klart blev beredd på att flytta på mig för hennes skull.

Men icke, hon ville berätta för mig att hon brukar titta på mig när jag tränar och att hon tycker att jag har en så fin utstrålning.

Eeeh tant på 68,5 år blir väldigt tacksam och rörd. Vilken snäll och omtänksam sak att säga till någon 😍

IVO, anmälan till slut.

Mycket nöjd, även om det tagit nästan ett år.

Sabla snö/parkinson 😉

Det var ju inte så att jag inte fattade att det till slut skulle bli svinjobbigt, att vara den enda pigga personen i förhållandet. Nix pix!

Men när det v e r k l i g e n börjar visa sig, så är det ju inte kul…. Sabla snö som måste förflyttas och skitdäck som borde ha ha bytts lite tidigare och fan att jag MÅSTE skotta fram en körbar bana, så att jag kan slajda ner och byta däck i morgon.

Tur att det är nära, men synd att att jag hade liiiite för mycket is i magen i år!

Det där med åldersskillnad

Men J Ö S S E S vad larvigt det blir, när fortfarande relativt unga par med åldersskillnad ska uttala sig. Skillnaden märks inte förrän paret i fråga strävat på BRA så många år.

Om det då visar sig att den äldre parten i förhållandet även drabbas av kronisk sjukdom, så märks skillnaden alltmer när åren går och den där gyllne tiden av återhämtning ska infinna sig. Det blir ingen återhämtning för den yngre parten – bara mer jobb och ansvar.

Jag talar naturligtvis av egen erfarenhet. Jag och +19 make har nu varit gifta i 31 år och han har haft diagnosen Parkinsons i drygt 11 år. Sannolikt har sjukdomen funnit i många fler år.

Numera går den mesta vakentiden åt till träning (tack& lov för medley i Tyresö) och till att förutse H’s behov. Idag blev jag anklagad för att ha stulit hans körkort. Tack hörru….det låg som vanligt i därtill dedikerat fack i hans axelväska.

Vi har också börjat rota i kommunalt stöd och avlastning. Detta för min skull, då jag snart krackelerar av allt slit denna ovälkomna sjukdom innebär.

Men alltså små vänner i början av ett åldersdifferentierat förhållande: ni vet inte vad ni pratar om! Det är inte svårt än på länge, jag lovar!

Sluta skapa fjolligt content av en numera ganska vanlig form av förhållande. Och för all del, välkomna till mig/oss ifall ni har några frågor….

When dreams come true?

Ja jösses, strax efter nyår flyttade rövhattarna. De hann bo i tjugo år, men var enligt nya grannen ”väldigt klara” här.

Bra, vi (fler med oss?) var också helt redo att släppa taget

En bra ekonomisk vinst lär det ha blivit, då försäljning och styckning gjordes i rätt tid. Huset gick för 7100000 och den avstyckade delen för 3300000. En bra förtjänst, även efter skatt, antar jag.

Den som köpte avstyckningen hade bråttom att röja undan till en början. De fyra välskötta äppleträden mejades raskt ner, men sedan inföll ånger och tomten ligger nu åter ute till försäljning. Det lär bli svårt både ekonomiskt och tomtplaneringsmässigt att sälja.

Priserna har gått ner och den tidigare stora lådliknande altanen, som delvis rivits gränsar precis mot det avstyckade området. Ett särskilt avtal måste upprättas mellan de potentiella grannarna och jag har svårt att föreställa mig att någon nappar på direkten, i alla fall nu.

Vi trivs i alla fall och har haft en toppenbra trädgårdssommar. Den tidigare omtvistade tallen har nu tagits ner (på egen bekostnad) och kommer inte saknas 😆

Drevvikens trädfällning in action!

Trough the glass…

Jomen den där himlarns åldersskillnaden märks väl ändå, särskilt i ljuset av den jäkla parkinson ….

I kväll fick vi (tack vare mitt initiativ) en fin altanmiddag, men sen är ju orken hos H❤️ tämligen förbrukad .

Tur ändå att jag tar mig för att njuta av mina (tämligen fåtaliga) egna stunder!

Vid mitt växthus! 😁

Faktiskt här!

Joho då trots låååång frånvaro finns jag kvar

Idag blev det både träning och altanmiddag (med vin, och öl för somliga!)

Pizza bianco kan mycket väl vara min senaste ”obsession”

Jag är inte den som protesterar….

Nu för tiden så får jag vara tacksam för allt deltagande i familjehäng (rövhattarna har flyttat!).

Det ger många ensamma stunder, men också en djup förståelse för hur mycket jag uppskattar mitt nuvarande boende 🥲

Jamen se bara hur jag sitter och päser utanför växthuset (som jag fick i 60-årspresent av världens bästa makelse).

Lösenordsskyddad: Ibland blir jag lite trött….kränkt?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Livsnödvändigt!

Idag ringde dottern och ville komma över på fika med familjen sin. Men jäääääkligt välkommen!

Tänk att så ”lite” kan betyda så mycket.